Man ska blicka framåt, inte hänga kvar i det gamla. Men tidvis är det så svårt.
Vissa saker påminner dig ständigt om det som varit. Nu bor yngsta dottern i eget boende, hon klarar sig över förväntan. Hon sköter sin medicinering, vad jag vet, och jag är så stolt. För några år sedan fick vi köpa låst medicinskåp för att hon inte skulle ta alla tabletter på en och samma gång, vi fick också låsa in skarpa föremål för att hindra självskadebeteende...
Nu hänger det där på väggen, det används inte, men det hänger kvar och påminner mig varje dag.
Varför tar vi inte ner den? Vet inte... Kanske är jag inte redo. Knasigt? Kanske.