Sommaren började som den brukar; depr som över går i hypomani. Men någonstans på vägen så har något hänt. Jag vet inte riktigt var hon befinner sig just nu... Hon är inte nere, inte heller uppe-hon befinner sig liksom i någon sorts mix... som om det inte kan bestämma sig.
Hon planerar som hon brukar under hypomaniska perioder, vill mycket, ska mycket och ger järnet. Men, så plötsligt, säger det stopp. Mr Ångest dyker upp. Allt raseras.Och plötsligt så sitter hon nedstämd i soffan hos mamma och pappa och tycker att livet faktiskt bara innebär problem.
Är det den ökade medicineringen? Är det bra? Kanske är det bra att hon inte fullföljer en del av de impulsiva, och ibland tokiga, saker som hon planerat...men... om hon nu måste få ångest, varför kan hon då inte slippa det maniska också?? Vf ska hon behöva svänga så här VARJE DAG? Kan ju inte vara bra. Eller rätt. Om någon som läser denna bloggen har någon erfarnehet av detta så hör gärna av er.
Vi är ju alltså vana vid de tydliga svängningarna som kommer under året, men detta är nytt. Andra somrar har hon liksom varit ständigt hypomanisk. Även på kvällen och natten, där nu ångesten som vanligt är störst. Gör medicinen så att hypomanin hålls tillbaka? Men ska då tvunget ångesten ta över?? Kan hon inte få stanna på "normal nivå" någon gång i sitt liv....?
